thoughts about nothing

Det var ett tag sen jag var här och skrev.
Mycket har hänt, men ändå inte.
Jag är färdig undersköterska om typ 3 veckor. Känns helt underbart!!!! I made it!!! :)

Jag är fortfarande ensam och det är lite tråkigt, men jag klarar mig. Vi får väl se hur länge till man är det. ;)

Kan vara det tråkigaste inlägget hittills, men va fan. Ville bara skriva en rad, eller två.

Bye bye..

Once a failure, always a retard.
If you don´t feel the way I do, it don´t matter cause I´ll never know how you feel.

Jag blir oinspirerad och ledsen an kraven och stressen.
Det kallas tvivel, det där som stör.
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

You´re living in the dark,
Where no one can see your tears.
But hold your head up high.

Du är resan som jag velat ska ta fart.
Du är gåtan som jag aldrig löser klart.

Så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig när,
du stack ett hål i min kevlar själ.
Och så blev du mitt sår och jag blöder ihjäl.
Kom och gör ett hål i min kevlarsjäl.



Lika patetisk som vanlig..
Men orden är inte mina...

Tankarna snurrar.
Känslorna flödar.
Själen är sjukt förvirrad.
Kärleken jag dödar.

Vissa stunder gör det faktiskt lite ont.
Man vet varken in eller ut.
Det gör att tankarna kommer:
när tar detta slut?

När finner jag den rätta?
Eller när finner den rätta mig?
Brutalt jobbigt.
Det är kanske bara att finna sig.

Acceptera läget och vara stark.
Leva själv och njuta.
Inte tänka på kärleken alls,
och tillbaka på den sig luta.



En patetisk liten dikt om kärlek och hur sjukt jobbig den är. Men är ju aldrig nöjd. Man njuter inte av det man har utan längtar bara efter det man inte har. Hur knasigt är inte det? -Väldigt fel.
Brutalt patetisk är jag...fan!

Jag trivs helt sjukt bra på praktiken. Detta stärker bara ytterligare att det är sjukhuset eller vårdcentral jag vill vara på sen. Svinkul. Sammanlagt på en och en halv vecka har jag kanske tagit sex stycken blodsocker och lika många venprover. Spännande, men usch så nervöst det är. Fast det går faktiskt rätt bra.
Är helt överlycklig att jag fick vara där jag är. Dom är så himla trevliga och tar verkligen bra hand om mig.

Men den här jävla katt och råtta-leken kan jag bara inte med! Man får inte messa, tre-dagars reglen, spela svårfångad..med mera. Man får ju inte göra nått. Jag blir så trött. Jag trodde att jag hade hittat en kille som kanske, kanske kunde visa lite uppmärksamhet, men nu har jag inte den minsta lilla aning. Det är så himla svårt. Palla!! Det lär väl skita sig, som alltid. Men då ska jag "gå på" hetox (eller hur det nu stavas). Jag får inte dejta eller ha något med killar att göra, förutom killkompisar, under en bestämd tid. Man ska koncentrera sig på sig själv och sina vänner, ha kul och njuta av livet. Man ska stärka sig själv och få bättre självförtroende. Det hade kanske vatt nått, så jag ska jewlar testa. Vi får väl se vad som händer och hur det går.

För övrigt så njuter jag av solen som har varit framme i tre dagar. Jag njuter av livet och hur skönt det är att må såhär bra...helt fantastiskt!!
Bara ett förhållande som saknas, det hade varit pricken över i:et. Lätt, haha.


Bye bye..

Jag kräks, jag är förvirrad, jag dör..
Är så jävla snurrig, gällande allt möjligt tror jag, samtidigt ingenting. Går det ihop? -Antagligen inte. Men kärleken som inte existerar, som jag så löjligt mycket bara vill ha. Vill ha någon som bryr sig, tycker om mig och ser mig. Skolan måste gå bra och man måste göra läxor och prov. Praktiken närmar sig och jag är så nervös så jag smäller snart av. Människor som är falska, likaså jag antagligen. Allt känns så drygt.
Jag vill vara en god och bra människa. Men alltför många gånger inser jag att jag är långt ifrån perfekt. Egentligen ett ouppnåerligt mål, att vara perfekt. Men jag vill! Jag vill nog vara den perfekta människan, utan några fel och brister, göra allt rätt och vara bra mot alla. Jag är lååångt därifrån. Det gör lite ont..

Snälla, se mig. Jag vet att det antagligen är olämpligt. Men kan man rå för det då? -Nej..
Patetisk..det enda rätta som passar in på mig. Jag blir så trött. Jag bara gnäller och klagar, antagligen gör jag väl inget vettigt åt det, så jag borde väl inte klaga. Men lik förbannat gör jag det. Suck..

Roligt är iallafall att jag får vara på sjukhuset, avdelning 3, och praktisera. Det var det jag ville. Även om jag är helt sinnessjukt nervös. Jag vill ju jobba på sjukan eller en vårdcentral sen. Så det ska bli himla kul. Hoppas bara jag klarar av det.
Tog venprov på min lärare idag. Första gången jag stack en riktigt människa. Jag var så nervös så jag trodde att jag skulle skaka ihjäl mig. Men det gick bra, sa hon iallafall, så jag får väl lyssna på det.

Weey, allt var inte negativt denna gången iallafall. Det är ju alltid nått. Hehe




Bye bye..

Jag måste säga att jag är rätt glad just nu. Jag ska få träffa honom i helgen, om det nu blir av. Det kan man ju inte veta säkert. Men vi har sagt det iallafall. Jag vet att han inte vill ha förhållande, men va vill han då?!! Jaja, får väl ta ett snack med honom när vi ses. Jag tror tyvärr det kommer skita sig om jag pratar med honom. Men va ska jag göra då? Det är lika bra att få veta att det skiter sig, då vet man iallafall. Finns ju inget värre att gå och vandra runt i ovisshetens land.
Jaja, jag tar det som det kommer, vi får helt enkelt se hur det går.

Skolan började för övrigt idag. Känns helt okej. Sen har jag ju tävlingen som peppar mig. Jag ska jävlar se till att vinna kläder för 600 kronor!! Jag får inte förlora, så är det bara. :)

Nä, nu ska jag nog gå och dricka lite te och tänka ännu större hål i huvudet på mig själv...


Bye bye..

Nytt år, nya förväntningar och nytt hopp...eller? Ja, man kan ju hoppas på det. Är bara lite trött på allt just nu. Den förbannade kärleken som vägrar dyka upp, eller bli besvarad iallafall. Brutalt jobbigt. Är så himla trött på att vara själv. GAAAH!!!
Hon lyssnar på dig och vill gärna tro på allt det hon hör...

Jag undrar ofta vad man gör för fel. Om man bara hade varit roligare, smalare, snyggare, snällare, då kanske, men bara kanske...
Men detta är ju den jag är, varför duger inte det? Det måste väl finnas nån som gillar en för den man är. Eller? Palla göra sig till och låtsas vara nån annan. Det gör jag bara inte, då lever jag hellre själv.
Ljug för mig älskling, ljug under kyssar och smek...

Åh, jag känner att detta är verkligen en sån där lip-dag. Bara klagar och klagar. Det är väl därför jag skriver här, för att få ut lite av allt som gömmer sig där inne. För att inte tjata hål i huvudet på mina nära och kära. För att kunna andas och klara sig. För att spy ut alla äckliga känslor och tankar.
För hon vill bli kramad och hållen...

När man sitter här och skriver (klagar), kommer man på hur mycket familj och vänner betyder. Dom betyder så oerhört mycket!!! Utan dom hade man ju aldrig överlevt. Men säger man det till alla som ska få höra det och veta hur betydelsefulla dom är. Nej, det gör man inte, man tar förgivet att dom vet. Så mår man dåligt och får ångest för att man inte räcker till. Man borde säga mer till dom man älskar vilka otroligt bra människor dom är. Man vet ju aldrig vad som händer. Skärpning på mig nu, nu ska jag ta tag i mitt liv, med allt som hör därtill. Och till er som finns där - TACK!!!!!
Hon säger: ljug för mig älskling du vita lögnare, ljug för en som vill tro...

Jaha, då var det julafton. God jul på er. Hoppas er dag har vatt bra, med mycket god mat, trevligt sällskap och fina klappar. :)
Min jul har vatt mycket bra. Är hemma igen från firandet hos pappa. Blev alldeles för mätt och seg för att sitta kvar där, lite tråkigt men men. På söndag bär det va ner till Skåne och mamma med familj där.

Har inte mycket vettigt att skriva egentligen. Tomt, blankt och nollställt. Det är väl lite så det känns just nu. Kanske inte skulle åkt hem från pappa iallafall. Nu sitter man här ensam, men tankarna, och lite tryck över bröstet. Men det går över..


Bye bye..

Varmchoklad, snöänglar och...ensamhet. Hmmm, man känner sig ensam i en värld av människor som bryr sig, som tycker om en, människor som jag tycker om. Men det är jag själv som går och lägger mig, ensam, i min säng varje kväll. Trycket över bröstet kommer titt som tätt. Vet ej varför. Kanske är det ensamheten som spökar, jag vet inte. Är bara trött på det..

Men nu är det snart jul, det ska bli trevligt, hoppas jag. Sen kommer nyårsafton, med allt som hör därtill...fina kläder, nått man måste göra, nån man vill ha att hålla om. Äh, den ska kanske firas nere hos systra mi i Malmö, det ska bli kul. Om det nu blir så, vi får väl se.

Åh, jag blir så trött på mig själv. Varför klagar jag och lipar över allt hela tiden. Orkar inte alltid med mig själv. Hur ska alla andra orka höra mitt tjat då?! Jag ska försöka sluta, promise.


Bye bye..

Jag blir tokig. Att man gör samma misstag om och om och om igen, det är ju sanslöst! Trött blir man, minst sagt. Dessa förbannade karlar, som man lik förbannat vill ha hela tiden och vägrar ge upp hoppet om. Det är ju fan! Finns det nån som är bra? Jag tror att jag träffar bra killar hela tiden, men icke. Eller så är det fel på mig, så kan ju också fallet va, tyvärr.
Men jag vill inte tro det om honom, han är inte sån. Är det kanske jag som tillåter honom att göra så? Mycket möjligt, man inser inte alltid sitt eget värde.
Jag vet att dom kommer när man minst anar det, när man har slutat att leta. Åh!! Jag vill inte leta, jag vill inte bry mig, jag vill bara ha lite närhet av den jag tycker om. Men det är kanske nu gränsen är nådd, nu man ska ge fan i det. Ge upp hoppet, för en stund iallafall. Det är kanske då det blir bra, eller så inser man att man kommer va själv ett tag, och får helt enkelt acceptera det. Jag vet att jag klarar mig, det är inte det. Jag vill bara inte vara själv längre, det är tråkigt. Laga mat till sig själv, sitta ensam på kvällarna, kolla på film själv, sova ensam i en säng...inte okej längre...
Äh, jag ger upp. Nu ska jag bara ta det lugnt och se vad som händer. (undrar hur många gånger jag har sagt det innan - det går åt helvete varenda gång.)


Bye bye..

Ärligt? -Ja, då förstår jag ingenting. Jag vet egentligen hur det ligger till, men vägrar väl inse antar jag. Som sagt så klamrar man sig fast, och hoppas, tror och analyserar...ja, man analyserar sönder allt, precis allt. Så jävla drygt. Jag vet inte själv vad jag vill.

Hjärnan kryllar av tankar - hit och dit, upp och ner, fram och tillbax. Dom har satt griller i huvudet på mig. Känns det bra? -Jag vet inte, kanske. Man får kanske ge det en chans iallafall. Vad har man att förlora på det? Ingen aning, inget antagligen, en vän, eller jag vet inte.
GAAH!!

Jag skulle ju skita i allt. Va hände med det? Äh, det sket sig tydligen. Jag är inte så bra på det. Men det är klart man vill ha uppmärksamhet, närhet och kärlek. Kanske, kanske....I don´t know. Hmmm...

Usch, jag ska för fan snart upp igen. Undrar om jag kan sova nu, med alla dessa tankar i huvudet. Jaja, jag får väl helt enkelt försöka. Får inte komma försent till praktiken.


Bye bye..

"I know you want me, you know I want ya."

Moahaha, fan va patetisk man är. Hur kan vara så trög och gå på det om och om igen?! Vet inte, jag kan kanske skylla på min hårfärg. Haha..
Vägrar iallafall skylla på mina känslor, som knappt finns, men man klamrar sig fast, hårt som bara den, i nått som inte finns. Gaaah!! Patetiskt....yes, as usual..

Jaja, jag får kanske skylla mig själv. Vad vet väl jag, jag bara antar. Blir bara så trött. Nu skiter jag i allt.
Om det bara vore så lätt. ÅHH!!

Nä, jag får väl sova en sväng. Yes, sova och drömma. HA!


Bye bye..

Hon vill gärna tro att du kommit hit för att stanna
Hon vill gärna tro att du är den du utger dig för
Hon lyssnar till dig, du är varm och förtrolig
Hon lyssnar till dig och vill gärna tro allt hon hör

Men hon tror att det som har makten att föra oss samman
rimmligen också har makten att dra oss isär
Hon tror att allt som kan byggas också en gång ska raseras
ändå håller hon om dig så ömt varje gång du är där

För hon vill bli förd bakom ljuset
Hon vill ha kyssar och smek

Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug som om allt var en lek
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug under kyssar och smek

Då hennes ögon är öppna är mörkret där och fördunklar
Hon tänker vi blundar för ljuset bländare kan ingen se
Så hon sluter sig till att hon aldrig sett något riktigt
Hon sluter sig till att hon inte vet hur något är

Men finns någonting som är ställt bortom rimmliga tvivel
Finns någonting som en blind stackars sate kan hålla för sant
Det finns ingenting som hon blint kan blunda och tro på
Det finns ingenting som föralltid känns likadant

För hon vill bli förd bakom ljuset
Hon vill ha kyssar och smek

Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug som om allt var en lek
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug under kyssar och smek

För hon vill bli kramad och hållen
Hon vill bli vaggad till ro

Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug för jag vill gärna tro
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug för en som vill tro






Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte, om jag dör blir det för detta leende jag dog
Och jag minns hur jag så ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig
Du var inte där för mig



Lisa Ekdahl är för jävla bra alltså..
Vill bara uttrycka lite vad jag känner, men det är alldeles för svårt.



Bye bye..

Jag har haft en jättetrevligt kväll. Men plötsligt kommer ångesten över mig. Klämmer åt min bröstkorg, så jag inte får luft...taskigt. Vad har jag gjort för ont? Vad har jag gjort för att jag inte ska få nån luft, inte få andas? Jag vet inte..jo, hoppats. Jag har hoppats och drömt. Jag vet att det är för bra för att vara sant, men ändå hoppas jag, och jag drömmer. Det är därför jag straffas nu.. Ingen ska få må bra. Jag ska vara själv resten av livet, ensam, helt själv...
Nä, jag tror, jag hoppas, jag vet att jag inte kommer leva själv. Vet bara inte med vem. Jag har ju alltid en jag vet, en som är bra. Man blir bara så glad. Ler med hela kroppen. Man hoppas att denna gången, denna gången då jävlar..
Jag blir så glad när du verkar bry dig. Men varför gör du det? För att vara snäll? För att få ligga? För att du faktiskt bryr dig? Det sistnämnda vill jag hoppas på. Kanske löjligt, men jag hoppas.
Vi ses på söndag....


Bye bye..

Flickan står själv.
Hon tittar förundrat på när alla dom andra har nån.
Hon vill känna sig älskad,
omtyckt och behövd.
Hon har familj och vänner som bryr sig,
det vet hon.
Men hon vill ha nått annat,
nån att mysa med på kvällarna när regnet rinner nerför fönstrena,
nån att kolla på film med när snön blåser ute,
nån att säga hej till när hon kommer hem.
Det är det hon vill.
Flickan som sitter själv...


Det är en del tankar som snurrar runt i huvudet. Man vill så mycket och vågar så lite. Ändå vågar jag mer än vad som är bra för mitt eget bästa tror jag. Ibland är det så iallafall. Jag tänker inte alltid så långt som man borde. Jag tänker bara på att man lever en gång om skit samma om man gör bort sig, då vet man iallafall. Det är väl i och för sig sant, men drygt att man alltid ska göra bort sig.
Men just nu är jag rätt glad. Har inte tränat idag, men imon blir det nog, så vi får väl se. :) Kan inte sluta le. Inser hur många som bryr sig och vilka fantastiska människor man har runt omkring sig. Är bara glad helt enkelt.


Bye bye..

Löjligt patetisk..men sån är jag, antar jag. Är helt sprallig och vill inte sova, för ovanlighetens skull. Har vatt och tränat idag med. Fick dock sjukt ont i benen så jag fick byta från gångbandet till crossen.
Genomsvett och helt illröd i ansiktet...mmm, snyggt Emilia. Men men. Tränar man så gör man, då ser man ut så, om det finns nån snygging i närheten eller inte. Åh, ja, snygg, mmm...

Men varför inbilla sig? Varför tro och hoppas? Jag har inte sån tur. Men jag tror att man kan få må bra en stund iallafall, se men inte röra och känna. Funkar inte det? Jo, jag vill tro det, för en stund iallafall. Ja, tills jag gör bort mig. Suck, alltid kommer man till den punkten när man måste inse och släppa. Men vad finns det att släppa? - inget. Det finns inget, bara i mina tankar och det räcker för tillfället. Jag ler..


Bye bye..

Ordbasjar - leker - spyr ut ord - tankar får liv - allt kommer ut...

Är sjukt pepp på att träna nu. Vi blev inspirerade idag, till tusen, tycker jag iallafall. Det går ju inte att sticka under stolen med att han är snygg med. :P På söndag då jävlar. Moahaha. Men vi ska träna innan dess med givetvis. Nu ska de här jewla extrakilona bort! Bort, bort, gone and away...förhoppningsvis.

Jag är lite sprallig. Är glad, men feg. Löjlig, men kanske att jag vågar.. Får se.

Jag har pratat med henne på försäkringskassan idag med. Snart får jag papprena om att min sjukskrivning tar slut, nu sista oktober. Känns underbart!!!!! Snart är jag också "normal". Det är efterlängtat må jag säga!
En normal tjej som pluggar på komvux till undersköterska och får pengar från CSN. Lovely..


Bye bye..

Jag skulle helt kortfattat berätta inför klassen och läraren vad jag skulle skriva mitt arbete om, det var det enda jag skulle säga. Och va hände? Jo:
Hjärtat dunkar, det är det enda jag hör. Jag mår illa. Åh shit, jag kommer svimma. Jag blir helt varm och jag känner hjärtats slag i hela kroppen.
Varför blir det så? Det var ju inget speciellt jag skulle säga egentligen. Men fy va obehagligt det är när man bara hör och känner sina hjärtslag, inget annat existerar just då. Fruktansvärt!

Idag är det iallafall fredag, skönt. Det blir fika, träning, antingen idol eller mat, eller båda. :) Ska bli en trevlig kväll. Imon fyller en vän 20 år, så då kanske det blir lite fest, förhoppningsvis. Trots medicinkur för bilhålsinflammation. Men jag ska bara ta nått glas vin, ingen fara.

Ge mig lite kärlek..


Bye bye..