thoughts about nothing

Jag blir tokig. Att man gör samma misstag om och om och om igen, det är ju sanslöst! Trött blir man, minst sagt. Dessa förbannade karlar, som man lik förbannat vill ha hela tiden och vägrar ge upp hoppet om. Det är ju fan! Finns det nån som är bra? Jag tror att jag träffar bra killar hela tiden, men icke. Eller så är det fel på mig, så kan ju också fallet va, tyvärr.
Men jag vill inte tro det om honom, han är inte sån. Är det kanske jag som tillåter honom att göra så? Mycket möjligt, man inser inte alltid sitt eget värde.
Jag vet att dom kommer när man minst anar det, när man har slutat att leta. Åh!! Jag vill inte leta, jag vill inte bry mig, jag vill bara ha lite närhet av den jag tycker om. Men det är kanske nu gränsen är nådd, nu man ska ge fan i det. Ge upp hoppet, för en stund iallafall. Det är kanske då det blir bra, eller så inser man att man kommer va själv ett tag, och får helt enkelt acceptera det. Jag vet att jag klarar mig, det är inte det. Jag vill bara inte vara själv längre, det är tråkigt. Laga mat till sig själv, sitta ensam på kvällarna, kolla på film själv, sova ensam i en säng...inte okej längre...
Äh, jag ger upp. Nu ska jag bara ta det lugnt och se vad som händer. (undrar hur många gånger jag har sagt det innan - det går åt helvete varenda gång.)


Bye bye..