Snöänglar..låter vackert

Varmchoklad, snöänglar och...ensamhet. Hmmm, man känner sig ensam i en värld av människor som bryr sig, som tycker om en, människor som jag tycker om. Men det är jag själv som går och lägger mig, ensam, i min säng varje kväll. Trycket över bröstet kommer titt som tätt. Vet ej varför. Kanske är det ensamheten som spökar, jag vet inte. Är bara trött på det..

Men nu är det snart jul, det ska bli trevligt, hoppas jag. Sen kommer nyårsafton, med allt som hör därtill...fina kläder, nått man måste göra, nån man vill ha att hålla om. Äh, den ska kanske firas nere hos systra mi i Malmö, det ska bli kul. Om det nu blir så, vi får väl se.

Åh, jag blir så trött på mig själv. Varför klagar jag och lipar över allt hela tiden. Orkar inte alltid med mig själv. Hur ska alla andra orka höra mitt tjat då?! Jag ska försöka sluta, promise.


Bye bye..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0