Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.

"I know you want me, you know I want ya."

Moahaha, fan va patetisk man är. Hur kan vara så trög och gå på det om och om igen?! Vet inte, jag kan kanske skylla på min hårfärg. Haha..
Vägrar iallafall skylla på mina känslor, som knappt finns, men man klamrar sig fast, hårt som bara den, i nått som inte finns. Gaaah!! Patetiskt....yes, as usual..

Jaja, jag får kanske skylla mig själv. Vad vet väl jag, jag bara antar. Blir bara så trött. Nu skiter jag i allt.
Om det bara vore så lätt. ÅHH!!

Nä, jag får väl sova en sväng. Yes, sova och drömma. HA!


Bye bye..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0