thoughts about nothing

Jag önskar att jag var liten igen. Kunde se ut hur man ville; klä sig hur man ville, sminka sig hur man ville och fixa håret som man ville. Man kunde göra det man ville utan att tänka efter särskilt mycket. Allt löste sig lixom. Man hade inte så mycket ansvar.
Nu är man vuxen, med allt ansvar och ett visst sätt man måste vara på: vuxen. Jag kräks på det här med att vara vuxen, gillar inte det alls!!
Jag tror att jag lever kvar i fjortistiden, som alla säger. Trist, men antagligen sant. Jag är kanske den eviga fjortisen...ofrivilligt. Varför kan jag inte bara släppa det? För svårt, för mycket att sakna, för mycket att blicka tillbaka till. Man fick sticka ut och vara rebellisk, det hörde till åldern. Men hur skulle det se ut om jag nu kom i mina svarta byxor med gult ludd på och en rosa jacka till det? Många hade nog rynkat på näsan och undrat vad jag höll på med, jag är för gammal för sånt.

Jag saknar, jag önskar, jag drömmer, jag glömmer...

Jaa, lika patetsik som vanligt. Så kan det vara ibland, drygt. Åh, får spel på mig själv. Varför kan man inte bara släppa det?!! Varför kan man inte bara vara nöjd?!! Varför ska man alltid klaga?!!
- vet ej.

Äh, glöm allt!
Jag är nöjd med den jag är och med min ålder. Det var nog inte lättare förr, som jag vill tro. Man hade sina problem då med, som var stora då. Vad vet väl jag...en förvirrad liten flicka..


Bye bye..