Krampaktigt tag om lungorna..
Jag har haft en jättetrevligt kväll. Men plötsligt kommer ångesten över mig. Klämmer åt min bröstkorg, så jag inte får luft...taskigt. Vad har jag gjort för ont? Vad har jag gjort för att jag inte ska få nån luft, inte få andas? Jag vet inte..jo, hoppats. Jag har hoppats och drömt. Jag vet att det är för bra för att vara sant, men ändå hoppas jag, och jag drömmer. Det är därför jag straffas nu.. Ingen ska få må bra. Jag ska vara själv resten av livet, ensam, helt själv...
Nä, jag tror, jag hoppas, jag vet att jag inte kommer leva själv. Vet bara inte med vem. Jag har ju alltid en jag vet, en som är bra. Man blir bara så glad. Ler med hela kroppen. Man hoppas att denna gången, denna gången då jävlar..
Jag blir så glad när du verkar bry dig. Men varför gör du det? För att vara snäll? För att få ligga? För att du faktiskt bryr dig? Det sistnämnda vill jag hoppas på. Kanske löjligt, men jag hoppas.
Vi ses på söndag....
Bye bye..
Nä, jag tror, jag hoppas, jag vet att jag inte kommer leva själv. Vet bara inte med vem. Jag har ju alltid en jag vet, en som är bra. Man blir bara så glad. Ler med hela kroppen. Man hoppas att denna gången, denna gången då jävlar..
Jag blir så glad när du verkar bry dig. Men varför gör du det? För att vara snäll? För att få ligga? För att du faktiskt bryr dig? Det sistnämnda vill jag hoppas på. Kanske löjligt, men jag hoppas.
Vi ses på söndag....
Bye bye..
Kommentarer
Trackback
