Drunknar.
Ja, jag har nog tagit mig vatten över huvudet. Har alldelels för mycket att göra just nu. Dels är det skolan och all läxa dit, och alla prov som ska göras, och alla arbeten som ska vara klara. Motivationen är helt borta... Eller, nja, inte helt borta kanske, men en bra bit iväg måste jag ju säga. Sen har jag tatt på mig jobbet som försäljare, det ska bli jättekul, men det tar ju oxå upp en massa tid. Gaaah!!
Jag blir bara så....åhh....jag vet inte..trött. Jag blev så glad igår, men åter igen, fel av mig. Vi skulle ses idag, och det var inte jag som hade proppsat på det, utan du ringde och frågade mig. Jätteglad blev jag. Men icke att vi sågs. Du skiter i att svara i telefonen och kan inte höra av dig och säga varför det inte blev som vi hade sagt. Jag tycker det är lite dåligt och jag blir faktiskt ledsen. Men jag vet iallfall att vi är kompisar nu, det känns bra, inte bara ytligt bekanta. Tjejer och killar pratar definitivt två helt olika språk.
Jag vet inte om detta blev för mycket. Hon på försökringskassan tyckte inte att jag både skulle jobba och gå i skolan. För att det int skulle bli för mycket för mig, så att jag kanske blir sjuk igen. Jaja, tänkte jag, det blir jag inte, jag mår bra och jag vill verkligen detta. Men nu börjar jag undra.. Jag vill fortfarande, men samtidigt känner jag hur trött jag är, hela tiden. Men jag måste ju även lösa pengaproblemen. I december vet jag inte om jag får några pengar alls. Hur ska man göra? Hur klarar alla andra av det? Äh, jag ska fixa det. Bit ihop och kämpa på!!
Bye bye..
Jag blir bara så....åhh....jag vet inte..trött. Jag blev så glad igår, men åter igen, fel av mig. Vi skulle ses idag, och det var inte jag som hade proppsat på det, utan du ringde och frågade mig. Jätteglad blev jag. Men icke att vi sågs. Du skiter i att svara i telefonen och kan inte höra av dig och säga varför det inte blev som vi hade sagt. Jag tycker det är lite dåligt och jag blir faktiskt ledsen. Men jag vet iallfall att vi är kompisar nu, det känns bra, inte bara ytligt bekanta. Tjejer och killar pratar definitivt två helt olika språk.
Jag vet inte om detta blev för mycket. Hon på försökringskassan tyckte inte att jag både skulle jobba och gå i skolan. För att det int skulle bli för mycket för mig, så att jag kanske blir sjuk igen. Jaja, tänkte jag, det blir jag inte, jag mår bra och jag vill verkligen detta. Men nu börjar jag undra.. Jag vill fortfarande, men samtidigt känner jag hur trött jag är, hela tiden. Men jag måste ju även lösa pengaproblemen. I december vet jag inte om jag får några pengar alls. Hur ska man göra? Hur klarar alla andra av det? Äh, jag ska fixa det. Bit ihop och kämpa på!!
Bye bye..
Kommentarer
Trackback