thoughts about nothing

Jaha, då var det julafton. God jul på er. Hoppas er dag har vatt bra, med mycket god mat, trevligt sällskap och fina klappar. :)
Min jul har vatt mycket bra. Är hemma igen från firandet hos pappa. Blev alldeles för mätt och seg för att sitta kvar där, lite tråkigt men men. På söndag bär det va ner till Skåne och mamma med familj där.

Har inte mycket vettigt att skriva egentligen. Tomt, blankt och nollställt. Det är väl lite så det känns just nu. Kanske inte skulle åkt hem från pappa iallafall. Nu sitter man här ensam, men tankarna, och lite tryck över bröstet. Men det går över..


Bye bye..

Varmchoklad, snöänglar och...ensamhet. Hmmm, man känner sig ensam i en värld av människor som bryr sig, som tycker om en, människor som jag tycker om. Men det är jag själv som går och lägger mig, ensam, i min säng varje kväll. Trycket över bröstet kommer titt som tätt. Vet ej varför. Kanske är det ensamheten som spökar, jag vet inte. Är bara trött på det..

Men nu är det snart jul, det ska bli trevligt, hoppas jag. Sen kommer nyårsafton, med allt som hör därtill...fina kläder, nått man måste göra, nån man vill ha att hålla om. Äh, den ska kanske firas nere hos systra mi i Malmö, det ska bli kul. Om det nu blir så, vi får väl se.

Åh, jag blir så trött på mig själv. Varför klagar jag och lipar över allt hela tiden. Orkar inte alltid med mig själv. Hur ska alla andra orka höra mitt tjat då?! Jag ska försöka sluta, promise.


Bye bye..

Jag blir tokig. Att man gör samma misstag om och om och om igen, det är ju sanslöst! Trött blir man, minst sagt. Dessa förbannade karlar, som man lik förbannat vill ha hela tiden och vägrar ge upp hoppet om. Det är ju fan! Finns det nån som är bra? Jag tror att jag träffar bra killar hela tiden, men icke. Eller så är det fel på mig, så kan ju också fallet va, tyvärr.
Men jag vill inte tro det om honom, han är inte sån. Är det kanske jag som tillåter honom att göra så? Mycket möjligt, man inser inte alltid sitt eget värde.
Jag vet att dom kommer när man minst anar det, när man har slutat att leta. Åh!! Jag vill inte leta, jag vill inte bry mig, jag vill bara ha lite närhet av den jag tycker om. Men det är kanske nu gränsen är nådd, nu man ska ge fan i det. Ge upp hoppet, för en stund iallafall. Det är kanske då det blir bra, eller så inser man att man kommer va själv ett tag, och får helt enkelt acceptera det. Jag vet att jag klarar mig, det är inte det. Jag vill bara inte vara själv längre, det är tråkigt. Laga mat till sig själv, sitta ensam på kvällarna, kolla på film själv, sova ensam i en säng...inte okej längre...
Äh, jag ger upp. Nu ska jag bara ta det lugnt och se vad som händer. (undrar hur många gånger jag har sagt det innan - det går åt helvete varenda gång.)


Bye bye..